Vem ska man rösta på?

Den 9:e september finns ett nytt nummer av Bamse i butikshyllorna och i den har jag tecknat den 8-sidiga serien "Vem ska man rösta på?" samt den tillhörande "Bamses skola om demokrati". Serien, som är skriven av Susanne Adolfsson, handlar om att man i trillingarnas klass ska rösta om vem som ska bli representant i elevrådet. En tydlig hänvisning till att det snart är dags för riksdagsval.



Ha det fint så hörs vi snart igen!
Hälsar Ted

Anna och Suddan i trygga händer

Från "Vad är det med Annika Anka?"

I min senast publicerade Bamseserie fick man reda på att Annika Anka och hennes pojkvän fått en liten dotter. När jag senare fick manuset till serien ”Anna och Suddan i trygga händer – eller?” såg jag till att ändra designen på den lilla anktjejen så att huvudformen blev mer lik mamma Annikas.

”Anna och Suddan i trygga händer – eller?” är på 13 sidor och är skriven av den rutinerade Susanne Adolfsson. Serien finns med i Bamse nr 10 som finns kvar i butik till och med den 28 juli.

Jag fick lust att placera en mobil ovanför barnsängen i scenen ovan. I och med att serien utspelas hemma hos kaninerna Happ och Lille Sixten som älskar sitt grönsaksland så tyckte jag det kunde vara passande att det fanns en mobil som bestod av potatis, morot, blomkål och rödbeta. Det är kul att lägga till saker som förstärker figurernas personlighet.

Då jag i skrivande stund själv haft pappatjänst i 3,5 månad så vet jag att det är fullt upp att hålla koll på en liten knatte. Jag har precis som Brum erfarenhet av hur snabbt ett barn kan rulla av en säng. Det är läskigt hur snabba små barn kan vara!

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren!

Soliga hälsningar Ted

Vad är det med Annika Anka?

Den 1 april landade Bamse nr 5/6 i tidningsställen och den finns kvar där tills den 5 maj. I det numret har jag tecknat den 5-sidiga serien ”Vad är det med Annika Anka?” som är skriven av Susanne Adolfsson. Har du inte redan läst serien så läs inte vidare för det kommer en spoiler.


Annika och Andres husbåt hade jag redan designat i en tidigare serie jag tecknat. Andres har blivit färglagd vit här trots att han varit gul precis som Annika i tidigare serier.

I serien undrar Mickelina och Ola varför de inte sett Annika den sista tiden. I slutet av serien framkommer det att Annika Anka varit iväg för att hon fått en dotter. Att jag fick just det här manuset när jag fick det är rätt ironiskt för det var bara strax efter jag och Anna hade fått bekräftat att Anna var gravid med vår lilla Oliver. Det var nästan så att man undrade om man var övervakad. ;) Nu är Oliver strax över ett år så det har dröjt ovanligt lång tid innan den här serien publicerades.


Det är inte var dag man får designa en hästryktarrobot. Det är alltid lika kul att teckna Skalmans märkliga påfund. 

Jag önskar alla läsare en riktigt skön fortsättning på våren!
Bästa hälsningar Ted 

Bakom kulisserna på "Den stora nötkrisen"

Idag kommer Bamse nr 2 ut och i den har jag tecknat den 20-sidiga "Den stora nötkrisen". Susanne Adolfsson har skrivit ett riktigt bra manus och färgläggningen blev lyckad. 

Färgläggarna ska ha en särskild eloge för scenen ovan. Särskilt nöjd är jag med skenet från papperslyktorna - det blev riktigt stämningsfullt.

Joakim Gunnarsson på Bamseredaktionen skickade ett exemplar av den samiska upplagan av tidningen till mig. Norska sametinget har tilldelat förlaget ABC-Company E-skuvla AS stöd för att översätta Bamse till nordsamiska - och har gjort det sedan nr 8/2013. Kul att samiska barn numera kan läsa Bamse på sitt eget språk! 



Det tjusiga omslaget som illustrerar "Den stora nötkrisen" är tecknat av Lars Bällsten, tuschat av Bernt Hanson och färglagt av Bulls.

I detta inlägg tänkte jag passa på att visa hur det går till när jag tecknar upp en serieruta. Det första jag gör är att läsa igenom manuset där det står beskrivet vad som händer, vad karaktärerna har för sinnesstämning (om de är glada, arga osv.) och vad de säger. Nedan ser du ett utdrag från sida 16 till "Den stora nötkrisen". 

Det syns dåligt men på utdraget från manussidan ovan (längst upp) har jag gjort en miniskiss på ungefärlig layout för rutan. Jag tycker det är rätt skönt att teckna upp rutan grovt på det här sättet så att jag vet på ett ungefär hur mycket som ska få plats i den slutgiltiga bilden och från vilken vinkel jag ska teckna det. I miniskissen ovan har jag tecknat att Bamse kommer bärandes på containern från vänster men som du kan se nedan ändrade jag mig när jag skissade upp rutan i större format.

Här har jag tecknat upp serierutan och beräknat plats för textboxen. Som du kan se har jag även tecknat en del av eken utanför rutan. Det är för att jag ska få bättre känsla för helheten - för att lättare se om något behöver korrigeras.

På den här bilden har jag tecknat Bamse och containern mer noggrant och som den observante ser har jag flyttat textboxen till vänster. Jag har även lagt till en snölykta och bestämt mig för vilken sida brevlådan ska vara på.

Med hjälp av ljuset från ljusbordet (som lyser på pappret underifrån) har jag kunnat placera ett nytt papper ovanpå skissen med eken, och på det nya pappret teckna ut var ekorrarna ska vara placerade i och omkring eken. Att teckna dem separat på det här sättet gör att det blir tydligare att följa linjerna när det är dags för renteckning.

Nu har jag rentecknat rutan på den slutgiltiga blyertssidan. Även här har jag tecknat lite utanför ramen så att jag lättare ska se helheten när jag tuschar bilden. I marginalen har jag skrivit en liten påminnelse: "Vid tusch: snö på grenar". Jag hade kunnat teckna ut snö på grenarna redan på blyertsoriginalet men jag föredrar att teckna dit det på tuschpappret precis innan jag ska tuscha för att lättare kunna skilja på vilka linjer som hör till snön och vilka linjer som hör till trädet. På samma sätt har jag tänkt när jag först på tuschpappret har tecknat till halsduken på Bamse.

Den färdigtuschade rutan. Här har Bamse fått sin halsduk och trädet till höger har fått snö på grenarna. Så här ser seriesidorna ut när jag levererar dem till Bamseredaktionen. Det enda jag har kvar att göra när jag levererat en serie är att sammanställa en lista med färgläggningsanvisningar, så kallade Color-notes. I just den här rutan är det inte mycket som kan missförstås för färgläggarna. Men troligtvis har jag hänvisat till hur eken har färglagts i tidigare serier.

Och här har vi då den tryckta versionen av rutan, med inlagd text och snyggt färglagd. På det stora hela är det så här det går till när jag tecknar en Bamseserie.

Ha en riktigt bra dag!
Bästa hälsningar Ted

Recension av ""Bamse och Tjuvstaden"

Den 11 januari såg jag och Anna en av de allra första förhandsvisningarna av ”Bamse och Tjuvstaden”. Vi hade fått biljetter av Charlotta Borelius, chefredaktör på Bamse. Med på föreställningen satt många framstående "Bamsemänniskor", bl.a. Rune Andréassons son Ola Andréasson.

Förra året besökte jag de Bamsetecknare som satt och arbetade med förarbetet till filmen i Sluggerfilms lokaler i Malmö. Det gav en mycket spännande inblick i arbetet bakom kulisserna. En stor eloge till alla inblandade - ni gjorde att filmen blev så pass bra som den blev! Det är kanske lätt att se mig som partisk när det gäller en film om en karaktär jag tecknar till vardags och när det gäller en film som flera av mina Bamsekollegor varit med och tecknat till, men min ärliga åsikt är att jag tycker det är en riktigt charmig film som lyckades med utmaningen att ta Bamse till långfilmsformatet.

I den här filmen är det första gången vi får höra enskilda karaktärernas röster. I de tidigare filmerna, som Rune Andréasson själv tecknade, gjorde Olof Thunberg alla röster. Visst får jag erkänna att jag till en början saknade Olofs karaktäristiska stämma som berättarröst men Tomas Bolme gör bra ifrån sig och jag tror så här i efterhand att det var klokt att de valde en helt ny berättarröst. Den här filmen är något helt nytt vad gäller hur Bamse porträtteras på film och då bör det avspeglas även i rösterna.

Bakgrunderna var mycket fina. Mimiken och animationerna av figurerna fungerar bra och hela historien känns lagom ”Bamsig”. Dessutom är det kul för oss som är väl insatta i Bamses värld att så pass många bifigurer från Bamseserierna letat sig in i filmen. En väldigt stor del av alla figurer som finns i filmen har varit med i någon serie på ena eller andra sättet.

Vad jag kan komma på är det bara en sak jag har lite svårt för. I början av filmen får man reda på att alla skurkar blivit snälla och börjat med riktiga jobb för att Bamse alltid lyckats stoppa deras stölder och ofog och för att Bamse hela tiden varit så snäll mot dem. Genom att ljuga för skurkarna lyckas superskurken Reinard Räv (som fortfarande är elak) få över de omvända skurkarna på brottets bana igen i sin onda plan att eliminera hotet från Bamse en gång för alla.

I serierna är det bara Vargen från skurkgänget som Bamse lyckats omvända till en av de goda. Att Bamse alltid har försökt att vara snäll mot skurkarna för att få dem att bli snälla tillbaka är en taktik han kört med i serierna också men där har han aldrig lyckats få någon av de klassiska Bamseskurkarna att bli snäll – förutom just Vargen. Och så tycker jag det ska vara. 

I filmen hade jag hellre sett att skurkarna bara hade låtsats att de blivit snälla, men att de egentligen bara förberedde sig för den ultimata planen att stoppa Bamse. Bamseskurkarna behöver vara just skurkar som inte vinns över på de godas sida i första taget – hur snäll Bamse än är. Men Bamse ska ändå aldrig ge upp hoppet om dem.

Avslutningsvis verkar filmen gått hem även hos de minsta. En biosalong med så många barn har sällan varit så tyst. Min tolkning är att de var helt uppslukade av filmen – och det är väl det bästa betyg en barnfilm kan få!

Ha en bra dag!
Hälsar Ted